Frida Hyvönen – Silence is Wild

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Tobias Pettersson)

[album, Licking Fingers / Playground, betyg: 6]

“Jag tror det är nåt lite konstigt med Hyvönens hjärna, inget allvarligt, men den är inte kopplad som andra människors. Hennes tankar och därmed låtar rör sig i helt andra banor än hos vanliga människor.”

Så säger Marit Bergman om Frida Hyvönen i senaste numret av tidningen Sonic, och jag tror att jag håller med. Hennes låtar vinglar, går vilse, snurrar runt, stannar upp och tittar på träden innan de hittar fram dit dom ska. Förra året släppte hon en skiva som var soundtrack till en dansföreställning med pudlar, det säger det mesta. Frida Hyvönen är nog lite konstig.
Bland svenska singer/songwriters har Robertsforstjejen definitivt ett eget uttryck. På detta tredje album bjuder hon mestadels på pianosånger som…ja, dom får nog beskrivas som lite udda. Ni kanske har hört “Dirty Dancing”, öppningslåten som nog är skivans mest direkta nummer med en vacker 50-talsrefräng. För övrigt ett passande namn eftersom Frida Hyvönens musik låter ungefär som den där showen de ska sätta upp i filmen “Dirty Dancing”.