(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[ep, Audio Hostem, betyg: 0]
I vår herres hage går en del udda och egensinniga djur som man inte lägger märke till i brådrasket. En del vandrar oupptäckta hela livet i skogarna, medan andra glänser till och plötsligt blir synbara under luppen. Jag är glad att Flying Isle dök upp, för det här bandet och EP:n Talita Koum är som ett av dessa märkliga djur som lätt kunde ha försvunnit för alltid i skivhögarna. Duons musik passar inte in någonstans egentligen. Den går inte att genreinordna mer än i stora sammanhang som under “alternativpop”, och det säger ju egentligen ingenting. Men Elisabet Bertilson och Simon Norberg har gjort allt utom att mixa den här plattan och den låter förträfflig: egensinnig, vemodig, lite lätt skruvad, svängig och atmosfärisk . Det närmsta en association till andra artister jag kan komma är en tänkt blandning av Frida Hyvönen, PJ Harvey, underskattade The Vyllies och kanske även Bone Orchard. En låt som “Virgin wolf” känns jazzig utan att vara jazz och “So far this is disco” är en uptempolåt som gungar skönt på en repetitiv pianofigur, medan “Steals hat” har en kantig rytm. Titelspåret är en drömsk, höstlik ballad vars känsla förstärks maximalt av en vemodig cello. Annars är det pianot och Elisabets avslappnade, nästan arroganta lo-fi sång, som färgar Talita Koum mest och ger låtarna sin ytterst personliga prägel. Jag tycker väldigt mycket om EP:n och hoppas att Flying Isle kan leva upp till förväntningarna på en fullängdare inom snar framtid.