Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Digital Revolt/ Sound Pollution, betyg: 6]
De vemodiga tonerna närmast smyger in, bygger upp ett tempel av ljud och dör sakta bort igen i instrumentala “Dilaton” som sätter stämningen för resten av plattan. Utan att invänta någon tystnad börjar en gitarr klinga och öronen befinner sig upptagna av en melodisk låt kallad “Scalar fields”. Inte förrän i de sista sekunderna av låten kommer det in lite sång och det är verkligen lite. Mer av varan blir det dock i “Violent red” och därefter dominerar vokala spår. Final Days Society kommer från Växjö och är influerade av Sigur Ros och Mogwai, bandet bildades så sent som förra året och efter en enda demo fick de skivkontrakt, så det har gått undan i svängarna. Med tanke på nämnda influenser är det väl knappast mening att informera om att Final Days Societys musik är allt annat än glad och uppsluppen. Däremot är den ofta vacker och drömsk, sövande om man inte är på humör för den, men annars atmosfärrik och emellanåt dramatisk. Suwat Khanhs sång är spröd, emotionell utan att explodera och killen har en tilltalande röst. En del låtar är i längsta laget, då inget egentligen tillförs rent musikaliskt och skivan blir lite enformig i längden, men samtidigt är Noise Passes, Silence Remains ett väldigt jämnt album. Första gången jag hörde CD:n tyckte jag att den var lite småtrist, men med lyssningarna har skivan vuxit och lyft en bra bit. Inte så att jag är helt däckad, men den innebär trevligt umgänge när man är i rätt stämning.
