O´death – Broken Hymns, Limbs And Skin

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, City Slang/ Bonnier Amigo, betyg: 7]

Bandet kommer från New York och Broken Hymns, Limbs And Skin är deras tredje fullängdare. Det är ett märkligt och väldigt udda album bandet åstadkommit. Kanske låter de alltid så här, jag vet inte, men musiken är som en kollision mellan skruvad amerikansk folkrock, old-time och zigenarpunk, framförd på banjo, fiol, gitarrer, bas, trummor, hinkar och gud vet allt. Greg Jamie är inte direkt någon skönsångare men klarar man av hans egensinniga röst är mycket vunnet. Han låter nämligen som en mix av Captain Beefheart och David Thomas (Pere Ubu). Å andra sidan är musiken inte den mest lättlyssnade heller. Den kastar sig tvärt mellan vemod, aggressioner, depressioner, mörker och ljus. Plattan är tillägnad trummisen David Rogers-Berrys flickvän som avled i slutet av förra året då O´death ställde in sin Europa-turné och CD:n blev en del av sorgearbetet över henne, vilket kan förklara dess mörka stämningslägen. Fjorton låtar är rätt många att ta in, trots att dessa avverkas på under fyrtio minuter och alla är inte helt lyckade heller, men här finns ett gäng som jag tycker är riktigt bra, såsom “Fire on Peshtigo” som handlar om en brand som uppstod i staden Peshtigo, Wisconsin 1871, den helgalna “Mountain shifts” som påminner om en begravningsvals och “Home”. O´death är för oss som gillar kantig, klurig och lite konstig alternativmusik med rötterna i folkmyllan, så föredrar du mainstream bör du nog stå över den här.