Alkaline Trio – Agony And Irony

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, V2/ Cooperative, betyg: 4]

I min värld låter inte punkrock så här, men Chicago-baserade Alkaline Trio brukar beskrivas som ett punkband av någon anledning. Kanske har de bara ändrat stil genom åren. Jag kan inte påminna mig om att ha hört dem tidigare, men har jag gjort det och de lät så här då också har jag med all sannolikhet glömt bort det. Bandet bildades 1998 och Agony And Irony är trions åttonde fullängdare. Det är en rätt trög, trist och tungfotad varelse som ljuder ur högtalarna. Med emo-känsla och pop-melodier (eller tvärtom) känns det som att Alkaline Trio satsar hårt på kommersiella TV- och radiokanaler för att nå ut till Green Day och My Chemical Romances mindre nogräknade publik. Det kan de nog lyckas med. Gillar man den här typen av musik så är plattan rätt lättillgänglig och låtarna kan säkert borra sig in till hårbotten hos tonåringar med svartfärgat hår och skärsår i armarna. Själv är jag inte överdrivet imponerad. Delvis upplever jag inte att bandet har något personligt och delvis känns Agony And Irony mer som en säljande popprodukt än en hjärtesak. När jag dessutom inte får känslomässiga kickar av plattan blir det svårt att hitta förmildrande omständigheter till att lyssna på den. Men lyssna har jag gjort, flera gånger, och den har inte visat sig växa heller, så nej, Agony And Irony går bort. Nu ska jag byta CD och lyssna på riktig punk istället.