Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Karmakosmetix/ Soundpollution, betyg: 7]
Det börjar helt fantastiskt med “Estrangeiro/New man” som närmast kan beskrivas som goth-country, så mörk, vindpinad och desperat känns låten. En gitarr bullrar upp som annalkande åska medan en slide-gitarr förstärker bilden av något jagat, av ett hotfullt vansinne eller en fara som närmar sig. Trummisen lirar med vispar och Jan Kenneth Transeth sjunger svinbra till den kortfilm som spelas upp i huvudet. Den norske sångaren har medverkat i grupper som Naervaer, Stille Opprör, Green Carnation och In The Woods. De sistnämnda var han sångare och textförfattare hos i åtta år. Transit är det nya projektet, eller nytt och nytt: han har jobbat med detta sedan 2004 och resultatet är tveklöst intressant. Men aningen ojämnt. Själv tycker jag inte att “Bleed on me” är så speciell, men tydligen har den blivit en hit. Däremot är “You and me and then some” läcker med sitt repetitiva komp och sin mörka manskör. Främst är det de lugnare och suggestiva, lite skrämmande Nick Cave-liknande låtarna som tänder den där extra gnistan hos mig. Spår som “The girl and the road”, “Miller song” och “Damned if you don´t” skär rakt in i mellangärdet, sätter fart på fantasin och får den inre filmprojektorn att spela upp händelseförlopp i hjärnan. Jag gillar verkligen Descent Man On A Desperate Moon, trots sina ojämnheter, och Transit kan bli hur spännande som helst att följa framöver.
