Thursday , October 6 2022

Ophiolatry – Transmutation

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Regain Records/ Triada, betyg: 7]

Säga vad man vill om Ophiolatry men de gör verkligen skäl för epitetet extremmetal. De satanistiska Brasilianarna lirar höghastighets-döds med sådan speed att man känner sig fysiskt urlakad när albumets sista och lugna låt “Preludio no 4” – en liten akustisk och instrumental gitarruppvisning – lägger sig som plåster på blödande trumhinnor. Fabio Zperandio, Jhorge “Dog” Duarte och Antonio Cozta skjuter iväg de sexton missiler som bildar Transmutation och många av dem träffar målet med full styrka. En av anledningarna till träffsäkerheten är att bandet lyckas variera sig rätt bra, utan att växla ner eller lätta på gaspedalen. Däremot är låtarna ofta väldigt korta och snärtiga. De lämnar inte mycket utrymme för annat än Coztas mörka growl, Zperandios ultrakorta gitarrsolon som ofta utmärker sig tydliga i den pågående attacken och så givetvis ett infernaliskt riffande. Samt Duartes trummor som oavbrutet smattrar likt k-pistkulor mot betongväggar. Ibland skapar bandet instrumentala låtar som är rätt intressanta: inledande “Parricide” och “Urutu” är två exempel på märkliga, sånglösa stycken som man höjer på ögonbrynen åt. Likaså den disharmoniska “Variacoes 1” som framförs på violin och piano och fullständigt bryter av mot det övriga dödsrenset. Kanske har Ophiolatry vidare planer än att förbli ett av många dödsband? Det känns nästan så emellanåt.

Om Webbmaster

Kolla även

RAMN – “En krona av ormar”

Låt oss titta närmare på en intressant Göteborgsduo. RAMN, som består av rutinerade Mattias och …