(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, MachXX/ Out Of Line Music, betyg: 3]
Av någon anledning har jag väldigt svårt att få grepp om Reflexions gitarrbaserade rockmusik. Förmodligen för att bandet saknar originalitet och egensinne. Kanske också för att finnarna försöker tillfredsställa såväl hårdrockare, gother som alternativrockare och resultatet blir varken hackat eller malet. I sitt hemland har Reflexion klättrat på listorna med en massa låtar vid det här laget och visst låter de proffsiga, men det hjälper föga för att upprätthålla mitt intresse. Jag tycker, helt enkelt, att Dead To The Past, Blind For Tomorrow är en tråkig och intetsägande platta. Emo-melodier pryder feta gitarrmattor och Juha Kylmänen sjunger tonsäkert och snyggt, men inte heller hans sångkonster når under min hud. Av elva låtar finns det ett par, tre stycken som känns lovande. Det räcker inte för att övertyga mig om att Reflexion med tiden skulle kunna bli betydelsefulla för mig. Kanske är det helt enkelt så att den här gruppens sound och stuk är för mycket mainstream för att passa min smak. Det kan ju också förklara hitsen i hemlandet. Här finns inga störande moment, ingen vilja att överraska eller röra om i grytan. Vemodet basuneras ut på ett nästan bombastiskt sätt, men saknar dramatik och den inre kvalitet som ger mig ett bestående intryck. Bandet består av skickliga musiker, produktionen är snygg och modern, alla pusselbitar borde falla på plats, men gör det inte. Trist, men så är det ibland.