Portishead – Third

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Johan Arenbo)

[album, EMI, betyg: 7]

Det är inte lätt att släppa ett comeback-album efter en lång tystnad. I synnerhet inte om de tidigare alstren varit både kritikerrosade och storsäljande. Detta dilemma har såväl Stone Roses och The House of Love som Kraftwerk och Smashing Pumpkins ställts inför.

Hur bemästrar då Portishead samma situation? Jo, minst lika bra som majoriteten av ovan nämnda storheter.

Deras tredje album, som praktiskt nog heter just Third (och är det första på elva år), är nämligen oväntat intressant lyssning. Istället för att välja den lätta vägen, och i gammal god stil bjuda på melankolisk John Barry-influerad trip hop, överraskar britterna genom att vara mycket mångfacetterade och dynamiska.

Melodramatiska melodier och Beth Gibbons mäktiga stämma utgör fortfarande fundamentet, men soundet är berikat med abstrakt elektronik (i stil med Autechre) och industriella inslag (à la Einstürzende Neubauten).

Albumet ligger sålunda långt ifrån easy listening. Det kräver en hel del av lyssnaren och är, på sina ställen, till och med en smula ansträngande. Inte desto mindre är det väl värt din dyrbara tid. Den briljanta singeln “Machine Gun” (coolare synttrummor har väl knappast hörts sedan New Orders “Subculture”?) i kombination med melankoliska pärlor som “Hunter” och “The Rip” gör Third till en riktigt gripande historia.

Goldfrapps vackra och romantiska Seventh Tree har fått en elak syster. Bekanta dig med henne om du törs …