Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[ep, Stockholm Rover Productions, betyg: 7]
Så var det dags att ha kul med Some Kind Of Rubus och deras första EP. Tidigare har bandet spelat in en lovande demo, men här och nu börjar allvaret, även om musiken inte låter särskilt allvarlig. Däremot är den seriös och kommer från hjärtat. Some Kind Of Rubus blandar irländska tongångar med snällare hårdrock, ungefär som Slade gjorde på några hitlåtar under 80-talet. Titeln på plattan är rätt smart, eftersom den består av skivans tre låttitlar ihopfogade, nämligen “Microphone”, “Mother” och “Hippo”. Den förstnämnda är en svängig uptemposak med hitkänsla som målar upp bilden av festande, öldrickande och dansande irländare på puben. I “Mother” dras tempot ner betänkligt. Irländarna har nyktrat till, mörkret har börjat falla och kriget hotar ute på de vida slätterna. EP:n avslutas med “Hippo” som i mitt tycke är en given radiohit med sitt sväng, sin klockrena melodi och en refräng som klistrar sig fast i skallen. I det spåret är våra irländare tillbaks på den stojiga puben och partyt fortgår till nästa morgon. Emil Gammeltoft och hans manskap har hittat en nisch som är klart ovanlig och dessutom gjort något eget av den, vilket känns riktigt roligt. En fullängdare med Some Kind Of Rubus skulle kunna bli tokbra, om bara bandet kan fylla den med låtar i stil med dessa. Det är ju inte ofta i detta tidevarv av mörk musik som någon vågar kicka loss och bara ha kul.
