Wednesday , September 28 2022

Wave Gotik Treffen

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Gästskribent )

Så var det snart pingst igen och som alla (nåja, åtminstone nästan alla) vet innebär det inte “bara” att vi firar att den helige Ande blev utgjuten över apostlarna i Jerusalem och den kristna kyrkans födelse, utan även att det äntligen är dags för Wave Gothic Treffen igen. Den 17:e sedan starten och den 9:e i rad för undertecknad. I år äger WGT rum den 9:e till den 12:e maj.

Festivalen är den största i sitt slag i världen, både sett till antalet besökare (runt 25 000) och till antalet bokade artister inom genrerna goth, synth, noise, neofolk och liknande (hittills i år är hela 161 artister bokade) och allt detta till det löjligt låga priset 58 euro. Då ingår dock inte tillträde till campingen, vilket kostar 21 euro extra, men i campingpriset ingår även en mycket trevlig programbok samt en cd eller dvd med några av de artister som spelar på festivalen.

Förra året spelade bl.a. Front 242, Vive La Fete, The Crüxshadows, The Cassandra Complex, The 69 Eyes, Terminal Choice, Suicide Commando, Seabound, Rabia Sorda, Midge Ure, Moonspell, In the Nursery, Grendel, In Strict Confidence, De/Vision, Dive, Absolute Body Control och svenska Elegant Machinery på festivalen.

I år spelar, bland många andra, Welle:Erdball, Das Ich, Covenant, Die Krupps, Blutengel, Ashbury Heights, Fields Of The Nephilim, Hocico, In The Nursery, Menticide, Mesh, Onetwo, Paradise Lost, Portion Control, S.P.O.C.K., Sigue Sigue Sputnik, Tiamat och Spetsnaz.

Problemet med så många intressanta band på en och samma festival är att det händer allt för ofta att band man vill se spelar samtidigt, eller nästan samtidigt, och avstånden mellan scenerna gör det i regel omöjligt att se en stund av varje spelning när det inte är åtminstone en timme mellan dem. Tillskillnad från de festivaler vi är vana vid här i Sverige använder sig WGT nämligen av befintliga scener runt om i staden och Leipzig är en ganska stor stad (över 500 000 invånare) så dessa scener kan ligga en bra bit ifrån varandra och gör tyvärr ofta det också.

För att det inte ska kosta skjortan för besökarna att ta sig mellan de olika scenerna gäller festivalarmbandet som biljett på stadens samtliga spårvagnar och bussar och det har även satts in extra spårvagnar från centralstationen till campingen. Vid campingen ligger, som väl är, även den största av de scener som festivalen använder sig av. Livemässigt brukar varje kväll avslutas med att en av festivalens större artister spelar på denna scen, utan att några andra festivalspelningar äger rum samtidigt någon annan stans i staden.

För att underlätta för besökarna brukar också flera band i samma genre spela direkt efter varandra på samma scen. Tyskarna är dock, troligtvis på grund av den väldigt mycket större publiken, mycket mer noga med att dela upp synth och goth i betydligt fler subgenrer än vad vi vanligtvis gör här i Sverige. Jag minns t.ex. när jag var på en av stadens klubbar och började prata med ett gäng som inte gillade musiken där och som undrade om jag ville dela en taxi med dem till en annan klubb. Jag beslutade mig dock för att stanna där jag var och frågade sedan ett annat sällskap om den andra klubben varpå de svarade att dit ville jag inte gå för där spelas det bara en massa goth. I mina öron var dock det som spelades på den klubb vi redan befann oss på typisk musik jag förknippar med en gothklubb. Denna snäva genreindelning har ofta orsakat kraftig beslutsångest hos flera av de svenska festivalbesökarna, t.ex. när Laibach och Welle: Erdball spelade samtidigt i olika delar av staden.

Livespelningarna är dock långt ifrån det enda festivalen har att erbjuda sina besökare. Om du fortfarande inte fått nog av musik när kvällens sista liveband gått av scenen finns t.ex. ett massivt utbud av trevliga klubbar att välja på. Några av dem kostar en extra slant att besöka, men på flera kommer du in gratis om du visar ditt festivalarmband. En “klubb” jag alltid brukar besöka minst en gång under WGT är Moritzbasteit, en äkta gammal bastiljon med flera barer och dansgolv, varav vanligtvis ett golv med synth och ett med goth och postpunk. Det händer även att det arrangeras livespelningar här. Andra klubbar väl värda att nämna är Dark Flower och Gothic Pogo Party.

Om du fortfarande har några krafter kvar när du ramlar hem från någon av dessa klubbar kan du avnjuta en absinthfrukost på Sixtina, en bar som är inredd som en gammal katedral och som har över hundra sorters absinth på menyn. Dessutom erbjuder de “Gose” som är Leipzigs enda lokalt bryggda öl.

Andra saker du kan koppla av med i Leipzig när du vill ta en paus från all musik är att äta på någon av stadens många fantastiska glassbarer, besöka någon av festivalens filmvisningar, strosa på den mysiga medeltidsmarknaden eller shoppa kläder, skivor, accessoarer och annat smått och gott i mässhallen där den största marknaden i världen för gothare och synthare äger rum under festivalen. De som sedan vill ha sina nyinköpta skivor nedklottrade med idolernas namnteckningar kan besöka någon av alla de autografstunder som många artister håller för sina fans under festivalen.

En stor skillnad mellan WGT och valfri svensk festival är att så gott som samtliga WGTs besökare är anmärkningsvärt nyktra. Trots att ölen är billig i Leipzig ser du nästan aldrig någon vandra omkring med en öl i handen och om du ser någon som är uppenbart berusad är det nästan aldrig en tysk. Oftast är det en svensk. Kanske beror den låga halten av fylla till viss del på att det ofta inte är det lättaste att klura ut hur man ska ta sig från en scen till en annan, ens i nyktert tillstånd. Hur som helst verkar en stor del av de tyska festivalbesökarna lägga all den tid som besökare på svenska festivaler lägger på att berusa sig på att fixa med sina kläder, sitt smink och sina frisyrer tills det är 20 000 konstverk som vandrar omkring på i Leipzig.

Det har ofta varit extremt varmt i Leipzig under festivalen och då har jag haft svårt att förstå hur tusentals besökare står ut i sina tjocka skinnrockar, lack- och läder-outfits, 1700-talskläder och bröllopsklänningar. Skulle tro att det krävs ett visst mått av den berömda tyska disciplinen. Ungefär lika många brukar istället välja en extremt avklädd stil, och vandra omkring i bara underkläderna. Flera av dessa brukar, under festivalens sista dagar, ha gått från en väldigt vit hudton till en illröd sådan. Något som också måste nämnas om de tyska gotharna är att många av dem, av någon outgrundlig anledning, envisas med att ha bjällror på sina skor.

Om man står ut med allt bjällerklang och med att nästan ingen kan engelska (förvånansvärt många tyska gothare förstår lite svenska dock) så är WGT väl värt ett besök. Om inte för allt annat så för den fantastiskt trevliga stämningen och för synen av alla dessa horder av svartklädda, och med svenska mått mätt till utseendet väldigt extrema, gothare och synthare som fullkomligt invaderat staden, vilket skapar en smått surrealistisk känsla. Att råka på någon i blåjeans på campingen eller på någon av konserterna är ungefär lika vanligt som att råka på en till utseendet extrem synthare i Hultsfred.

För mer info om Wave Gothic Treffen se festivalens hemsida: http://www.wave-gotik-treffen.de/english/

Artikeln är skriven av Steve Nilsson

Om Webbmaster

Kolla även

Nicole Cassandra Smit - Third In Line

Nicole Cassandra Smit – Third In Line

Third In Line är Nicole Cassandra Smits debutalbum och det innehåller en underbar mix av …