Holiday Fun Club – Holiday Fun Club

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Sounds Of Subterrania/ Border, betyg: 8]

I pressutskicket till den här plattan snackas det om knogmackor, Suicide, Joy Division och 80-talsreferenser. Gitarristen John Lindblom säger att bandet “tar det gamla och gör något nytt av det”. Suicide kan vi glömma direkt. Holiday Fun Club låter inte alls som dem. Spår av Joy Division kan man däremot hitta rätt lätt och kanske även Pere Ubu, B-52´s, riktigt tidiga The Cure och möjligtvis Bob Hund. Holiday Fun Club må vara allt annat än nostalgiker, men även om de inte gör något nyskapande i bred mening, så gör de i alla fall något väldigt egensinnigt och personligt av influenserna. Och “egensinnigt” smäller ändå högre än “nytt” i min bok. Ett annat honnörsord är “energi”, vilket Holiday Fun Club visar prov på i låtar som “Tired young ones” och “Hamburg in the night”. Det här bandet experimenterar vilt, tycks inte ducka för någon galenskap, de lirar nervigt, stabbigt, melodiöst och trummisen bankar fram raka rytmer som om han vore en amfetaminstinn robot. Vilhelm Gustafssons ljudbild är så tidigt, alternativrockigt 80-tal det kan bli och vill bandet bli av med den stämpeln lär det bli svårt efter den här produktionen. För övrigt slår det mig plötsligt hur utmärkt skivkonvolutet – ett kaosartat collage i både färg och svartvitt – passar de här stockholmarnas musik. Det är lika rörigt, lika underhållande, lika vansinnigt och läckert som Holiday Fun Clubs bästa låtar.