Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Tobias Pettersson)
[album, Music is my girlfriend / Lavender recordings, betyg: 6]
Releasebladet nämner referenser som Belle & Sebastian och Trembling Blue Stars. Jag lägger till två svenska: Sambassadeur och Club 8. Det handlar alltså om försiktig mespop med smekande sång, bedårande blyghet, mjuka gitarrer och pikanta vibrafontoner – musik som olyckliga tonårstjejer gråter till på sängöverkastet.
Jag kan till fullo förstå hela den grejen, jag har också legat där på överkastet och gör det fortfarande ibland. Ett problem med denna typ av musik är dock att den är så mycket mer humörkänslig än andra genrer. Man måste känna sig deprimerad, ensam, olycklig eller åtminstone lite melankolisk för att uppskatta den. Då kan de spröda sångerna å andra sidan ge en väldig tröst. Men befinner man sig inte i något av de sinneslägena kan musiken bara kännas tunn och fjantig.
Lisle Mitnik är killen som växte upp i New England, flyttade till Kalifornien, köpte en porta, började göra låtar och kallade grejen för Fireflies. Nu bor han i Chicago och pluggar. Där är det kallt, säger han. Kanske är det därför han har snöat(!) in på vinter och kyla i sina texter.
