(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Talking Music / Bonnier Amigo, betyg: 4]
Örebrobandet Mammuth har i och med The Cardiac Defect släppt sin tredje fullängdare. Det är en rätt tung men samtidigt melodiös CD, ljudet är schysst rattat av David Castillo och Jens Bogren i Fascination Studios där även Katatonia, Opeth och Soilwork skapat musik. Plattans speltid är rätt lagom och bandet låter proffsigt, men ändå kan jag inte ta till mig det här. De huvudsakliga anledningarna är två: delvis tycker jag inte att det svänger när bandet rockar och delvis förmedlar inte låtarna någonting som påverkar mig känslomässigt. Mammuths sångare ömsom skriker och ömsom sjunger, medan kompet går upp och ner som en hiss mellan fläskriffen och lugnare partier. Jag söker förgäves efter ett groove, en vacker melodi som sätter sig i huvudet eller någonting annat som kan få mig att gå loss och uppleva någonting minnesvärt, men ingenting infinner sig. Trots ett flertal lyssningar lyckas inte Mammuth nå mig med sina låtar och texter. För mig blir de ett anonymt band i mängden, med en platta som varken stör, berör eller förför. Den bara låter, men jag betvivlar inte för en sekund gruppens uppriktighet och vilja att förmedla vad de nu vill förmedla, men till mig når de inte fram över huvud taget. Mammuth har med all säkerhet en publik där ute, men hur den ser ut och vilka den består av vet jag inte. Jag kan bara konstatera att jag inte tillhör den.