(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Jonaz Björk)
[album, Skin Divers, betyg: 4]
Duran Duran är tillbaka. Den stora frågan man ställer sig är: varför?
Okej, jag är väl inte helt opartisk i det här sammanhanget. Jag är tillräckligt gammal för att ha varit med när de vackra gossarna debuterade 1981 och jag, tillsammans med många andra grabbar, föll för deras musik, deras klädstil och inte minst för deras videos. Våra tjejkompisar däremot blev på sedvanligt manér förälskade och kunde diskutera i timmar vem som var snyggast. Med sådana fjortisminnen till gruppen är det lite svårt att hålla sig helt neutral till den här comebacken. Och på tal om comeback, när man pratar Duran Duran kan man undra hur många gånger en grupp kan göra comeback egentligen.
I vilket fall, nya albumet “Red Carpet Massacre” är en, i mina öron, tämligen trist historia. Farbröderna försöker verkligen hänga med i tiden och göra “fräck” musik, men resultatet blir snarast lite sådär smått pinsamt som det gärna blir när äldre vuxna skall försöka visa vilken koll dom har på undomskulturen och sedan generar både sig och sin omgivning med pinsamma försök att övertyga om att det också är sant.
På “Red Carpet Massacre” blir detta smärtsamt tydligt när det är Justin Timberlake sång eller Timbalands produktion som karaktäriserar skivans bästa spår. Visst är det lite rörande att de yngre ställer upp och stöttar på gamlingarnas platta, men nu handlar det inte om välgörenhet. Istället handlar det om ett desperat försök att hålla sig kvar i rampljuset, och det är ett försök jag hade kunnat vara utan.