Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Hardly Art, betyg: 7]
Amerikanska Le Loup har ett intressant sound som jag associerar till Asien, mycket på grund av en framträdande banjo som inte låter som en banjo brukar låta. Detta instrument blandas in i en mix av fina, nästan stillsamma melodier, fågelkvitter, simpelt svängiga rytmer, soft sång, electro och diverse experimenterande. Jag kommer osökt att tänka på en fruktpress där en galen ljudkock pressat ner Porcupine Tree (eller Pink Floyd) tillsammans med artister som Laurie Anderson och Maps, för att slutligen trycka ner något världsmusikgäng, en fokpopsångare typ Donovan och något obskyrt synthband.
Le Loups-juicen har således ingen lätt igenkännlig smak. Men det är definitivt en smak jag gillar. Eller egentligen flera smaker, då låtarna är rätt olika sinsemellan. Plattan har något drömskt och associationsrikt över sig. Stämningen är ljus, varm och levande som en tidig, solig sommarmorgon. Ibland, som i “We are Gods! We are wolves!” blir den nästan spralligt lekfull, medan Sam Simkoff och hans medmusikanter genom hela albumet faller tillbaka till det asiatiska drömscenariot. Trots att musiken kan kännas lite “arty” ibland, blir den aldrig svår eller konstlad. Popådran vilar trygg i såväl melodier som rytmer och plattan kan således tilltala människor med lite olika smakinriktningar. Ett intressant band att hålla ögonen på framöver.
