Letzte Instanz – Das Weisse Lied

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Drakkar/ Sony BMG, betyg: 8]

Letzte Instanz är tillbaka igen med sitt melodiskt egensinniga hopkok av stilar och genres. Bandet har alltmer släppt sin industriella goth-ådra för ett mer akustiskt och folkprogigt popsound, vilket gör musiken allt svårare att kategorisera. Detta faktum förminskar dock inte mitt intresset för låtarna och Das Weisse Lied är liksom föregångarna Ins Licht och Wir Sind Gold, en välkommen platta. Dessutom är det här den kreativa gruppens andra fullängdssläpp det här året. Musikaliskt vet man aldrig på förhand vad man kan förvänta sig av de sju herrarna, vilket gör lyssningen spännande i början, för att med tiden mejslas fram och ta fasta i medvetandet på allvar. Personligen blir jag inte heller besviken på Letzte Instanz nya CD. Tvärtom. Den växer sakta men säkert fram som en slingerväxt, för att sedan plantera sina blomster i hörselgångar och trumhinnor. Musiken är långt ifrån simpel, men har ändå nynningsbara melodier och refränger. Inte sällan är den lätt vemodig, romantisk och närmast ömsint, kanske främst på grund av violinerna och sången. Den här gången bjuder bandet på tretton spår, uppdelade under tre huvudtitlar: Eros, Philia och Agape. Albumet är jämt, kanske det jämnaste tyskarna har åstadkommit hittills. Även om bandet inte lär slå igenom hos den stora massan i Sverige så hoppas jag innerligt att allt fler upptäcker dem. Det vore på tiden.