Gackt – Diabolos

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Gan-Shin Records/ Sound Pollution, betyg: 6]

Gackt är en asiatisk superstjärna. Han lämnade sitt band Malice Mizer 1999 och blev soloartist. Sedan dess har han givit ut 27 singlar och 8 fullängdare som samtliga har nått topp 10 i hemlandet Japan där han sålt mer än 10 miljoner plattor. Gackt är multiinstrumentalist, sångare och ger shower för upp till 50 000 människor på en gång. Bortsett ifrån hemlandet är han även stor i Korea och Kina. Gackt har även uppnått stora framgångar med filmen Moon Child som han skrivit manus till och där han spelar en av huvudrollerna. Trots allt detta vet nog väldigt få svenskar vem den här killen är. Det säger en del om jordens omfång och vår dåliga koll på Asien och dess artister. Frågan är om Gackt kan uppnå någon berömmelse i Sverige med Diabolos. Jag betvivlar den saken. Inte för att plattan är direkt dålig, men Gackt sjunger på japanska och även om han översatt texterna till engelska i CD:häftet så brukar inte japanska band med sång på hemspråket lyckas här. Dessutom känns soundet alltför gammalmodigt och plastigt 80-talsaktigt. Den blandning av musikstilar Gackt ägnar sig åt ger också ett splittrat intryck. Hårdrockspubliken kommer inte att ta till sig de synthiga poplåtarna och poppubliken kommer inte att uppskatta hårdrockslåtarna. De sistnämnda är även för snälla och schlageraktiga, vilket får dem att kännas minst 20 år gamla. Trots nackdelarna har Diabolos en viss charm, men den räcker inte till för att göra honom till stjärna i Sverige.