Wednesday , September 28 2022

Klangstrahler Project – Pick me of the dirt

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Philip Assarson)

[album, Klangstrahler Records, betyg: 3]

Klangstrahler Project bryter återigen ny mark med sitt aktuella album ” Pick Me Off The Dirt”. Recensionen var en pärs och blev en lång redogörelse. -Håll till godo!
Experimentell electronica, något som mer och mer blivit kommersiellt accepterat och framgångsrikt. Det handlar om crossover som lånar hej vilt och influeras av kulturer från hela världen. Några bra exempel är Moby, Ott med sin Electro Dub och OOOD med sitt funkiga trancegroove. Även Crystal Method kan nämnas och sist men inte minst Leftfield med Africa Bambataa i ryggsäcken. Jag gillar det och brukar vara positivt inställd. Men när det gäller Klangstrahler Projects nya skiva sänks helhetsintrycket på grund av några små missar i produktionen.
När en skiva släpps anser jag att den skall vara färdigmastrad och felfri. Missförstå mig rätt nu, Klangstrahler Project har ett krispigt rent ljud genom hela upplevelsen men… ” Pick Me Off The Dirt” avslöjar trist nog dålig mastring när dirtortionsbrus flyr igenom spårbrottet mellan introt ” Prelude To A Grand Love Story” och följande spåret “Pick Me Off The Dirt”. Detta är mer än någonsin ett problem när skivans spår är ihopsydda som en lång oavbruten trippy resa genom Klangstrahler Projects skruvade ljudlandskap.
Jag stör mig också på två klantiga cut-edges när de samplade elgitarrerna läggs in i “Celebrate Love” efter 2min25sec. Om Klangstrahler Project siktar på ett album med extraordinär musikalisk kvalité med sitt vansinniga experimenterande så får man inte släppa skivor med sådana missar.
Klangstrahler Project satsar stort med ingredienser från gospel, soul och rhytm´n´blues. Man möts alltså av väldigt mycket amerikanska influenser. Bland instrumentvalen märks fiol, munspel och akustisk gitarr “on driftin” plus vocalsamplingar och tweakningar i bästa Moby stil. Dock anser jag att om man är modig nog att ha texter i sina electronicalåtar ska det framföras av duktiga sångare. Klangstrahler har, enligt min mening, knappast fått tag i förstaklassiska sångare. Detta märks tydligast på “Choose Me”, ett rockigt spår där vokalisten brister i sina högre toner och det är solklart att man krävt sång långt över hennes kapacitet. Totalt pladask i smutsen för “Choose Me” där känslan är fullständigt sabbad.
Det här albumet är väldigt ojämnt i tempo, mitt i låtarna går basen antingen vilse ett tag eller så anfaller den avsiktligt helt utan förvarning. Ett medvetet val kanske, men tempot tappar tryck just när man kommer i stämning och börjar dra på smilbanden. Istället blir man förbryllad och tappar lusten. Klangstrahler Project skulle ha satsat lite mer på rytmpartier och högre tryck i produktionen istället för alla konstpauser. Hallucinogen körde en lång konstpaus i spåret “Solstice” och det försöker sig Klangstrahler Project sig på med här också i Once “Upon A Time In Germany”. Efter tystnaden försöker man igen med “Choose Me”, nu i uppbeatad version.
Klangstrahler Project imponerar inte om man upplevt album som “Free Range” från OOOD eller “Blumenkraft” av Ott. En fin satsning dock men på grund av de orsaker jag ovan redogjort för kastar jag in en 3:a i betyg och drar.

Om Webbmaster

Kolla även

Nicole Cassandra Smit - Third In Line

Nicole Cassandra Smit – Third In Line

Third In Line är Nicole Cassandra Smits debutalbum och det innehåller en underbar mix av …