(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, V2, betyg: 5]
Kelly Jones tog ett sabbatsår 2006, främst av personliga skäl, och passade samtidigt på att ladda batterierna. Efter åratal av skivutgivningar med påföljande turnerande var han trött och uppgiven. Sedan gick det snabbt att skriva och spela in bandets sjätte album som fick titeln Pull The Pin. Singeln “It means nothing” som återfinns här, är influerad av terroristattackerna i London och speglar samtidigt Kellys funderingar kring grundläggande livsvärden och värderingar. Stereophonics som kommer från Wales gör egentligen inget märkvärdigt eller upphetsande på Pull The Pin. Trion lirar rak, melodiös rockmusik utan konstigheter. De låter tämligen vanliga med sin bas, gitarr och trumbaserade musik. Keyboarden finns där men det är sällan man märker så mycket av dem. Låtarna är av normal pop/rock-längd och vissa spår känns mer lyckade än andra, men det är sällan jag går igång på dem på allvar. Några undantag för min del är “I could lose ya” som både svänger och berör samtidigt, “Pass the buck” är schysst rock n roll och “Blank holiday monday” funkar. För övrigt är det rätt tunnsått med höjdpunkter. Däremot håller resterande material en tämligen jämn nivå och jag förmodar att bandets gamla fans inte kommer att bli alltför besvikna. Pull The Pin är således en okay alternativrockplatta, men inget som får mig att gå ut och inhandla backkatalogen precis.