Epica – The Divine Conspiracy

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Nuclear Blast, betyg: 9]

Symfoniska gothmetalband finns det ju ett gäng att välja på nu för tiden och likheterna mellan dem är ofta större än olikheterna. Vad som urskiljer Epica och detta, deras femte album, är att de är tyngre och hårdare än flertalet andra grupper inom genren. Det är inte bara Mark Jansens ondskefulla growl och den utmärkta sångerskan Simone Simons uttrycksfulla operasång som i kombination gör att Epica känns så brutala som de gör, utan även inslagen av black metal gör sitt till. Dessutom har bandet gjort ett fantastiskt jobb med bombastiska stråkarrangemang, samplingar och riktigt bra låtar den här gången. Jag har inte hört bandets samtliga album, men har svårt att tro att de skulle ha åstadkommit något så lyckat som The Divine Conspiracy tidigare. Den här plattan sparkar verkligen stjärt på allvar och de komplexa ljudskraporna står pall för hur många lyssningar som helst. Här finns variation, vackra partier, ondskefulla partier, rockiga partier, bombastiska partier, ja allt man kan tänka sig som platsar inom symfonisk goth över huvud taget. Jag kommer osökt att tänka på Exorcisten och den utmärkta filmmusik som Jerry Goldsmith skapade till första Omen-filmen. Och det är ett mycket gott betyg. De som vill ha sin gothmetal lite småmysig bör vända andra kinden till. Vi andra som gillar hård metal och fläskiga arrangemang har en höjdarupplevelse framför oss.