Daughtry – Daughtry

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Sony/ BMG, betyg: 3]

Chris Daughtry som givit bandet sitt namn var en av American Idol-deltagarna förra året. Killen kommer från McLeansville i North Carolina och det här debutalbumet har legat högt på Billboard 200 och sålt över tre miljoner ex. Imponerande med tanke på att vi snackar extremt smörig postgrunge med tandlös attack i bettet. Men det är sånt mainstream-Amerika faller för i stor utsträckning. Tyvärr. Personligen konstaterar jag att visst kan killen sjunga och visst kan musikerna spela och visst är produktionen felfri, men visst är detta också trist och jävligt intetsägande? Ta den stråkförsedda “Home” som exempel. Det skulle kunna vara en CMA-låt (alltså den moderna avart av country som vissa i USA vill påstå är country, fast det egentligen bara är pop med cowboyhatt) i lite annat arrangemang. Faktum är att det är där någonstans Daughtry håller till: i ett fack där grunge inte är grunge och country inte är country. Men det blir inte heller hårdrock för att man skruvar upp stärkarna på max och sätter foten på distpedalen. Däremot ger det tydligen en fet plånbok i Staterna. Inte förrän i sjunde låten blir det lite ös. Innan dess är det valium hela vägen. Efteråt också. Låter det som att jag hatar Daughtry? Det gör jag inte. Jag känner mig bara likgiltig. Och så tycker jag att det är synd att en duktig sångare kastar bort sin talang på lättmargarin, men det är hans problem.