Sista Mannen På Jorden – Tredje Våningen

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Jonaz Björk)

[album, Energy Records, betyg: 6]

Jag skulle inte vilja vara i Eddie Bengtssons kläder. Med den kultstatus skånesonen dragits med de senaste årtiondena blir givetvis vartenda blipp eller blopp från Malmö granskat under lupp och jämfört med höjdpunkterna från snart 30 års produktion. Sådant måste innebära en viss press. Om det eller något annat är anledningen till att det varit så tyst om Eddie sedan 2004, då han släppte en platta med This Fish Needs A Bike och samlingen “Lost Tapes” med SMPJ vet jag inte, men visst dras även jag med förhoppningar om nya storverk.

“Tredje Våningen”, första skivan med Sista Mannen På Jorden sedan mästerverket “Ok, Ok, Ok” från 2001 och första skivan tillsammans med Christer Hermodsson (S.P.O.C.K) som parhäst, innehåller en hel del kul låtar, men något mästerverk är det inte. Snarare känns Bengtsson lite ringrostig efter sin långa paus. Inte så att han tappat stinget, det tror jag inte den mannen kan, utan det jag saknar är den Bengtssonska lekfullheten och upptäckarglädjen. Alltför ofta hör jag ekon av Page eller de äldre SMPJ-plattorna. Kanske har han mest plockat upp och jobbat vidare på lite gamla idéer.Kanske behöver Eddie värma upp i bekanta landskap för att få upp farten och sedan kunna undersöka nya områden. Eller så kanske han helt enkelt är nöjd med att ha det som det är med en fanklubb som vill att allt skall låta som det alltid gjort.

De spår på “Tredje Våningen” som jag fastnar för är “Det Där Är Grönt”, med klassisk SMPJ-kvalité, “Så Få”, med sina blyga men ack så ljuvliga stråkar och “Space-elevator”, ett instrumentalt electro-disco-spår med klara kopplingar till just Space. Även “Ha Det Så Bra” med klurigt utomjordiskt tema håller måttet, även om just texternas rymdteman hålls tillbaka en del. Det blixtrar med andra ord till ibland, och det är då jag hoppas att han funnit glöden på nytt och att ytterligare en platta, med fart och energi, snart är att vänta.

Skivans fyra avslutande spår är remixer, och här händer det grejer. File Not Founds remix på “Det Där Är Grönt” är utmärkt, likaså DavaNtages futurepopremix på “Glömt Det Där”. Den senare låten har även Celluloide gjort en remix av varvid det svensk-franska samarbetet fördjupats ytterligare. Eddie har som sagt sina trogna fans, och många återfinns långt utanför de svenska gränserna. Däremot fixar jag inte Jimmyjoe Snark III’s remix på “Ha Det Så Bra”. Där tappar jag tråden helt.

Summa summarum, “Tredje Våningen” är bra men bär samtidigt på många kännetecken för en mellanplatta. Och det jag saknar är glädjen som fanns på brillianta “Ok, Ok, Ok”. Nu håller jag tummarna för att Eddies comeback leder till en ny kreativ fas fylld med nyfiken och sprittande musik med underfundiga texter, dvs allt det där som gett honom en plats på piedestal.