Chinese Theatre – Mirror Mirror

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Jonaz Björk)

[ep, Egenproducerad, betyg: 6]

Chinese Theatre är en lite lustig företeelse. Namnet är välbekant och dyker upp då och då i olika sammanhang, men ändå utgör Chinese Theatre produkter en bristvara i skivsamlingen. Tillsammans med exempelvis Royal Visionaries och Eloquent tycks dom utgöra en egen subgrupp som av olika anledningar behåller anonymiteten år efter år. Vilket är märkligt, eftersom vi här snackar material som många gånger med lätthet piskar betydligt mer etablerade artister. Nyligen släppte Chinese Theatre en ny EP för att liksom göra sig påminda och säga att vi finns här, alltid.

“Mirror Mirror” innehåller i första hand låtarna “Mirrir Mirror” och “I’m Leaving You Behind” i fyra respektive sju olika versioner. Och det är lite för mycket, i alla fall om man lyssnar på skivan i ett svep. Istället får man plocka ut sina favoritmixar och låta resten vila, och det tror jag även kan vara en tanke bakom skivan, att erbjuda i alla fall en remix som funkar för alla.

När det gäller “I’m Leaving You Behind” är favoriterna Iranon remixen, som drar fram en tråd av futurepop ur musiken, och People Theatres No Control Remix som anpassar låten till rökiga stroboskopattackerade dansgolv. I original andas annars “I’m Leaving You Behind” en del italodisco.

I mitt tycke är “Mirror Mirror” den starkare låten med en refräng som sätter sig direkt. Däremot tillför inte remixarna särskilt mycket utan här är det originalet eller dansversionen som gäller. Med “Mirror Mirror” visar Krister Petersson åter musklerna och bevisar sin skicklighet som melodisnickare. Även sångerskan Martina Ramstedt kommer till sin fulla rätt i sin spegelmonolog.

Extraspåret “Oh My God (Woman)” är en lågmäld pophistoria med robotsång som direkt för tankarna till System. Även det hemliga spåret för tankarna till en annan grupp, nämligen Pet Shop Boys, vilket inte är konstigt då det är en cover på ” Opportunities (Let's Make Lots Of Money)”, en av deras bästa låtar någonsin. Och resultatet blir utmärkt.

Allt jag nu önskar är att någon därute knyter Chinese Theatre till en etikett och till slut gör duons musik tillgänglig i större utsträckning än vad som nu är.