Inertia – Inertia

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Gustaf Molin)

[album, Cryonica Music, betyg: 5]

Inertia är inne på sitt 13e levnadsår som band och deras karriär har varit väl kantad av både bra och dåliga låtar och jag har alltid haft lite problem med att placera Inertia i ett fack, inte för att musiken är olik sig själv utan just för att helhetskänslan av musiken alltid har varit rätt så skarpt varierande.
Inertias grundare är Reza Udhin, som även återfinns som keyboardist i Killing Joke. Hans expertis låter sig infinna sig på Inertias senaste platta mer än tidigare, det är väldigt bekvämt för en lyssnare som mig själv att uppleva musik som är skapad av någon med koll på dess produktion. Att Reza vet hur det ska gå till finns det inget tvivel om. Den kvinnliga stämman i bandet, sångerskan Alexy, är en röst jag känner mig aningens delad inför, ibland påminner det om sunkiga Blutengel och på andra spår låter den mer stämningsfull. Så även på denna platta så känns Inertias karriär igen, vissa låtar känns förlegade och nästan kontraproduktiva medan spår som The Preacher, Le Cirque Noir och Paralyzed är riktigt bra och jag vill dessutom sätta dansgolvsvarning på Repent, en låt som för tankarna till Hocico och Icon Of Coil.

En ojämn skiva blev den allt, Inertias sjätte platta. Men något säger mig att jag inte kommer att tappa intresset. Den har sina positiva sidor och betyget måste bli rätt okej ändå.