Days Of Fate – Traffic

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Jonaz Björk)

[album, RABAZCO Records, betyg: 6]

När jag upptäckte Days Of Fate första gången för några år sedan var det en ganska renodlat synthpopsband i dussinklassen. Snällt och melodiöst, med dragning åt Camouflage och även Mesh.

2007 år upplaga av Days Of Fate är betydligt hårdare och stökare än jag väntat mig. Kvartetten knåpar fortfarande ihop melodiösa låtar, men soundet har blivit mycket rockigare med avsevärt mycket mer gitarr. Till viss del har gruppen närmat sig Mesh, men framförallt tänker jag på De/Vision när jag lyssnar på “Traffic”. Och jag är inte säker på att jag helt uppskattar den nya kursen, eftersom jag faktiskt tycker att gruppen tappar personlighet genom att närma sig mainstreamfåran.

Höjdpunkter finns det förstås, som inledande “Lonely People” i skönt tempo med gnisslande gitarrer och “Something Special” som påminner en hel del om gruppens äldre plattor. Som bonus dyker dessa upp i remixade versioner i slutet av plattan, tillsammans med “Final Destination”, och dessa 20 minuter är skivans aboslit bästa parti, även om det bästa spåret är “Rising Again”. Här tar Days Of Fate verkligen ut svängarna och visar vad man går för både vad gäller tempo, melodi och snygga ljud. Här dyker dessutom Stefan Gro