Grinderman – Grinderman

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Mute Records/ EMI, betyg: 8]

Det är hårda attacker Nick Cave och Bad Seeds-medlemmarna Warren Ellis, Martyn Casey och Jim Sclavunos i nya konstellationen Grinderman, utsätter lyssnarens öron för. Det är musik och låtar som kräver uppmärksamhet omedelbart och som inte har till uppgift att stryka medhårs eller invagga i trygghet. Lika till vansinne våldsamt som hos Birthday Party blir det inte riktigt. Grinderman är en mer sublim upplevelse än så, med tydligare melodier – men nog är detta tillräckligt mörkt och hårt för att även Birthday Party-fansen ska få sig en minnesrik resa. Att man bytt bandnamn beror på att samtliga medlemmar arbetar fram materialet tillsammans i Grinderman. Plattan förmedlar artisternas ilska på ett närmast primitivt vis och här närmar de sig The Bad Seeds tidiga utgåvor mer än något annat.
I min värld är Grinderman en fascinerande upplevelse som växer med lyssningarna, såsom repetitivt aggressiv musik brukar göra då den byggs på hållbara grunder och aggro-poesin som Cave spottar fram tar sakta men säkert form i medvetandet. Däremot känns albumet lite i kortaste laget. Den håller normal lp-längd och slutet landar aningen abrupt. Hur det här albumet kommer stå sig i längden vet jag inte, men “Get it on”, “No pussy blues”, “Electric Alice” och “Honey bee” lär jag inte tröttna på i första taget.