(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, EMI, betyg: 7]
Efter ett par genomlyssningar kan jag konstatera att Angels inte är ett fullt lika starkt album som Devils. Kanske är det inte så konstigt, med tanke på hur satans bra Devils är. De finska glamgotherna har på intet sätt misslyckats med nya albumet och visst finns det ett gäng låtar med stor hitpotential även här, men också en del utfyllnad. Spår som “Never say die”, “Rocker”, “Perfect skin”, “Frankenhooker” och “Ghost” – där bandet får hjälp av landsmännen Apocalyptica – är kanon. Dessa spår tillhör gruppens allra högsta toppar någonsin. Men av någon anledning har The 69 Eyes smörat till sig mot slutet av den här plattan med “Star of fate” och “In my name”. Möjligtvis är det listframgångarna från Devils som ska upprepas till varje pris, men det var rockpubliken som placerade The 69 Eyes på listorna från början och då är det ingen bra idé att förse den med stråkförsedda ballader.
Nu låter det här kanske väl negativt. Så illa är det nämligen inte. Merparten av Angels rockar och mer än första hälften av plattan är lysande. Det är sedan det sluttar. Gå utför helt gör det aldrig, men man blir lite orolig att killarna börjat sikta in sig lite för mycket på mainstreampubliken. Sådan utveckling brukar sluta med urvattning. Än så länge är det dock ingen fara och Angels kommer garanterat gå varm i cd-spelaren, precis som Devils gjort.