VNV Nation – Judgement

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Gustaf Molin)

[album, Metropolis / Anachron, betyg: 6]

Först och främst vill jag bara säga att VNV Nation är en av de grupper som betytt mest för mig de senaste åren. Ytterst få har lyckats nå mig med sina texter som Ronan Harris. Sen får folk kritisera hans futurepop eller hans tvådimensionella stämma bäst de vill. Hela poängen med VNV Nation är att de lyckas ge mig gåshud varenda gång. Jag har sett dem live 8 gånger (vid skrivande stund) och äger i princip allt som går med dem.
Och med korten på bordet lagda så kan jag berätta att jag alltid är så objektiv som det bara är mänskligt möjligt, en bra skiva är en bra skiva och en dålig skiva är en dålig skiva, högst enligt ens egna subjektiva smak.

Det finns de som enbart vill ha en skiva som påminner om “Empires”, en platta enbart med dansgolvsrökare. Men faktum är att av Judgements tio spår är enbart fem av dem bpm-röjare. Öppnings- och slutspåret är lugna och vackra instrumentala låtar i bästa Tangerine Dream-anda. Secluded Spaces och Illusion är själsliga och vackra “ballader” med en tung atmosfär. Om min matematik fungerar som den ska så återfinns det fem låtar på skivan som har dansgolvshits skrivande i pannan och Descent som är skivans överraskning där Ronan väser och mumlar till ett väldigt lugnt beat och typiska VNV-ljud i slow-motion.

Denna skiva kommer förmodligen inte att välta recensenterna eller fansen i bitar, men det är inte vitsen heller.
Men detta är en ytterst välproducerad skiva som jag kommer att spela många gånger, det är en sak som är säker. Men ändå känns den inte helt 100 % given. Den sätter inga direkta spår, mestadels för att den inte har någon låt som slår ner som en bomb i min själ, som t.ex. Perpetual, Electronaut eller Standing (för att nämna tre briljanta exempel).

Judgement är ett måste, men ändå ställer jag mig frågan: Tänk om…?