Letzte Instanz – Wir Sind Gold

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Drakkar/ Sony BMG, betyg: 8]

Förra året gav Letzte Instanz ut Rammstein-liknande Ins Licht. I år kommer en smäktande, lugn och balladbaserad uppföljare. Åtminstone är det så i de åtta första låtarna. Snacka om helomvändning! Inte förrän nionde spåret på Wir Sind Gold kommer det fram tunga gitarrer. Då är det en rätt skruvad sak vid namn “Worte brennen gut” som ljuder. I “Maskenball” kombineras hårdrocksgitarrer med stråkar och en knasig kvinnokör. Sedan fortsätter tyskarna att blanda nedstämnda gitarrer med udda idéer, medryckande refränger, vackra eller absurda melodier, synthar, stråkar och diverse oväntade infall som balanserar mellan det sinnessjuka och det sinnesvidgande. Tja, fortsätter och fortsätter, det gör de, men inte längre än till “Jeden abend”, som är ännu en smäktande ballad. Och cirkeln är sluten.
Uppenbarligen är Letzte Instanz ett band som gör vad tusan de vill. Och jag gillar sånt. Jag gillar överraskningsmomenten, känslan av musik som lever i outforskade landskap och Letzte Instanz totala ointresse av att tillfredsställa den publik som uppskattade förra cd:n. Kanske låter detta som att Wir Sind Gold är en svår eller helrubbad skapelse, men så är inte fallet. Låtarna är tvärtom rätt lättlyssnade. Ibland, som i “Wir sind allein”, är de inte konstigare än en normal schlager. Och precis när jag skriver det läser sångaren en dikt istället för att sjunga. Som sagt: Letzte Instanz är inget konventionellt rockband.