Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Honest Jons/ EMI, betyg: 7]
Damon Albarn (Blur) och Paul Simonon (The Clash) har ett band ihop med Tony Allen (Fela Kuti) och Simon Tong (The Verve). Inte är det något tokigt band heller. Den självbetitlade debuten är producerad av DJ Danger Mouse (Gorillaz) som också lirar synth på ett par spår. Resultatet kan beskrivas som reggaeinfluerad, avslappnad, vemodig och lätt experimentell pop med en väldigt brittisk känsla och atmosfär. Och det är London plattan handlar om. Ur såväl ett historiskt (se omslagsbilden som föreställer ett brinnande Towern under 1800-talet) som nutida perspektiv.
Att undkomma jämförelser med såväl Blur som The Clash är givetvis omöjligt, men samtidigt står The Good, The Bad & The Queen på egna ben. Det känns inte som att konstellationen försöker återbruka och överleva på gamla meriter. Däremot upplever jag inte albumet som fulländat. Vissa låtar är helt enkelt starkare än andra, det är ofrånkomligt. Men det fina är att även de svagare spåren är byggklossar som främjar helhetsintrycket. Ingenting på den här cd:n är störande dåligt eller meningslöst halvdant. Eftersom jag aldrig har varit något större Blur-fan förvånar det mig, men jag uppskattar de här vemodiga popsångerna mer än något annat album Damon Albarn tidigare har åstadkommit.
