Chronic Heist – Fake This Dream

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Tell Me That You Love Me, betyg: 7]

Det här stockholmsbandet har några riktigt smittsamma låtar som sätter sig i huvudet på en. Främst tänker jag på stompiga “Crimson faces ride our reason”, melodiösa “It´s only dead I feel” och avslutande “Fake this dream” som är omöjlig att värna sig från. Bandet vill, som så många andra, inte placeras i någon genre och i Chronic Heists fall är det inget problem, eftersom de är tämligen svårplacerade. Några grupper som jag kommer att tänka på är Bauhaus, Beatles och Berlin Blondes (det Berlin Blondes som bara gjorde en platta i början av 80-talet) men Chronic Heist är definitivt inget plagiat av dessa. Jag nämner dem mest för att ni ska förstå åt vilket håll det lutar. Jag skulle också kunna säga postpunk och no wave, men så enkelt är det inte heller. Plussa alltihop så har ni i alla fall en aning. Det jag tycker är mest intressant med Chronic Heist är deras förmåga att förmedla en dekadent och mörk känsla, utan att för den skull framstå som deppiga eller ångestfyllda. Dessutom är musiken inte så simpel och rak som man kanske först förväntar sig. Den tar oväntade vändningar vid ett flertal tillfällen och nästan skär sig in under huden. Produktionen är dessutom rakbladsvass, rå och väldigt tydlig. Det här är ingen platta att ha på i bakgrunden. Den kräver din uppmärksamhet, oavsett om du vill eller ej och jag kan tänka mig att Chronic Heist är en teatralisk upplevelse live. En ovanligt bra debut är det i alla fall.