(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[singel, Puppy Love Recordings, betyg: 6]
Kandahar är inte bara den största staden i Afghanistan, det är också ett band från Göteborg som framför energisk popmusik. Herrarna i gruppen har uppenbarligen en känsla för direkta melodier och simpelt sväng. Vore det inte pop skulle det kunna vara punk, för det är med lika enkla medel Kandahar levererar sina dängor. Allting är okonstlat, avskalat och basiskt. Under ytan existerar intet, vilket både är en nackdel och fördel. Till minuskontot får du räkna in att när du har hört Kandahars låtar ett par gånger så kan du dem och det finns inget mer att upptäcka. Det du hör är vad du får och därmed basta. På pluskontot kan du konstatera att låtarna du gillar kan du plocka fram när du känner för det och digga loss till utan att behöva tänka, utan att koncentrera dig eller ge av dig själv. De blir till en gåva, en melodi i huvudet, precis som radiohits brukar fungera. Inget fel i det. Igenkänningsfaktorn finns där och du må bra en stund. Svårare behöver det inte vara. Kandahars nya singel är således en för stunden trevlig, direkt och underhållande liten cd, men i längden kommer du sakna djupet och de mångfacetterade aspekterna. Det är i alla fall så jag känner. Trevligt för stunden, men inget jag tar med mig i graven.