(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Petter Duvander)
[album, EMI, betyg: 6]
Inte otippat så hittar man benämningar som “popprinsessa”, om man surfar runt och läser om Bertine Zetlitz. Så jävla lamt. Recensenter verkar inte förstå hur brutal den väna norskan egentligen är, innanför sitt förrädiska skal av välpolerade popproduktioner.
När hon nu släpper femte albumet är det förvisso ganska nedtonat, och utan en riktig monsterhit som “Girl like you”, “For fun” eller “Fake your beauty”. Men där jag snabbt hade tröttnat på andra artister finns det alltid något som lyfter mig tillbaka till My Italian Greyhound. Det kan vara att Bertines röst är lika perfekt som tidigare, eller att den är lika snyggt inplacerad bland fullkomligt bisarra kombinationer av influenser, eller de attitydstarka texterna, eller kanske bara den sedvanligt ljudfetischistiska produktionen.
Och visst finns här justa låtar, inledande “Draggin' me down” är nog min favorit men såväl “Midnight” som “Obsession” (den bästa refräng hon skrivit, enligt egen utsago) och ett par till kan säkert tilltala många. Så om du är sugen på electro-r'n'b med norsk twist, ge My Italian Greyhound en chans. Och köp för all del även Bertines övriga plattor, det är hon väl värd. Betyget blir 6,5, för detta är bättre än “bra” men kanske inte riktigt “kanon”.