(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Gan-Shin Records/ Soundpollution, betyg: 5]
Den här unge sångaren har hunnit med tio framgångsrika år som frontman i bandet L´Arc En Ciel, som tydligen är riktigt stora i Japan. Därefter har han givit ut en mängd singlar som soloartist, varav de två senaste (“Countdown” och “Season´s Call”) återfinns på Faith. Han har dessutom medverkat i ett par filmer och Faith här är hans tredje fullängdare. Där har ni artistens bakgrundshistoria i korta drag.
För att vara japan sjunger Hyde riktigt bra engelska, även om de religösa texterna som genomsyrar det här albumet lämnar en del övrigt att önska. Jag förmodar att det är Hyde själv som avbildats på omslaget med törnekrona på huvudet. Nu är det dock inte omslag, texter, det kristna budskapet eller uttalet som är problematiskt med Faith. Det är snarare den överproducerade och tillrättalagda musiken. Ibland tangerar den (episk) hårdrock, men i kommersiell form och andra gånger får man närmast beskriva den som hård pop eller melodisk arenarock. Således blir helhetsintrycket tämligen såsigt och trist. Ingenting biter sig fast på allvar och ju längre man tränger in i de tio låtarna, desto mer såpbubblelikt blir resultatet av mödan. Det som startar bra i början glider sedan sakta nedför lerbacken och efter halva plattan har jag fått nog. Detta är för fegt, för intetsägande och inställsamt, tyvärr.