Morning Bride – Lea Valley Delta Blues

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Letterbox Records, betyg: 6]

Två amerikanska unga damer och tre engelska herrar gör smått melankolisk och melodiös popmusik tillsammans. Ibland lyckas de, som i inledande “This place is no place for harbouring angels” och avslappnade “Replica”. Vid andra tillfällen går bandets låtar tämligen spårlöst förbi. Amity har en okay, men inte fantastisk röst och hon delar de vokala inslagen med en av killarna i bandet. Tempot hålls mestadels på halvfart och musiken är både rak och lite sömnig. Den varken rockar eller är alltigenom lugn. Avslutande “Mother Hackney” står ut, eftersom den låter som en gammalmodig countrygospel.
Har man hört mycket av den amerikanska och engelska folkpoporienterade tidiga hippiemusiken som kom i slutet av 60- och det tidiga 70-talet, så imponerar inte Lea Valley Delta Blues i någon större omfattning. Plattan är periodvis okay, men den nöjer sig med att småputtra behagligt, som en lägereld i skogen vid ett scoutmöte, istället för att bränna till och flamma upp. Och där någonstans ligger skivans huvudsakliga problem: den blir aldrig särskilt spännande. Den berör inte på djupet. Den håller mig liknöjd istället för att egga mig att höra mer. Med andra ord är detta småtrevlig underhållning, men ingenting man väljer ut för att ta med sig till en öde ö. När musiken ebbat ut saknar jag inte Morning Bride längre.