(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[singel, Electric Fantastic Sound, betyg: 4]
Bortser vi från piercingsmyckena i näsa och underläpp så ser Magdalena Krantz härligt 30-talsdekadent ut på omslaget till trespårssingeln Silly Me. Hon har smink, kläder och ett utseende som får mig att tänka på svartvita stumfilmer. Fantasierna rullar igång i skallen och jag hoppas att musiken/låtarna ska leva upp till associationerna. Det gör de inte.
Såväl “Silly me” som “Life” och “Afraid” är tämligen stela kompositioner. Det svänger inte om trummaskinen och syntharna känns inte levande. Sången är inte alls tokig, men den har inga starka eller vackra melodier att ta sig an. Jag förstår inte riktigt vad man ska ha den här musiken till? Den öppnar inga som helst dörrar till mitt känsloliv, utan känns mest kall och likgiltig. Det är tråkigt för det är inte varje dag en ny svensk artist dyker upp på electrohimlen och jag känner mig grinig när jag skriver ner den här singeln. Men ärlighet varar längst och känner man inget så gör man inte. Jag kan bara hoppas att Libra ändrar riktning med sin musik framöver så att mina omslagsassociationer en dag förverkligas.