(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[ep, Smaragd Records/ Sound Pollution, betyg: 5]
Jag vet inte hur många softa popband vi har i Sverige, men det måste finnas tusentals och många är liksom Emerald Park småtrevliga, proffsiga men också rätt profillösa. Att utmärka sig idag, med dagens digra utbud som största konkurrent, är givetvis inte lätt. Ännu svårare blir det om man försöker hålla en allvarlig och vardagligt naturlig ton, utan att göra sig till eller spela över. Således gör de här skåningarna egentligen inget fel. De framför fyra smått melankoliska, melodiska sånger utan krusiduller eller konstigheter. Tobias Borelius sjunger fint, produktionen är snygg och låtarna är okay, men jag blir inte förälskad, blir inte gripen, överraskad eller överväldigad. Liksom det intetsägande skivkonvolutet förblir Emerald Park ett band i mängden för mig. Men det finns ett undantag, nämligen låten “Obscured by lies” som förebådar en möjlig utveckling mot det tyngre och synthigare. Fortsätter gruppen i den riktningen, tar ut svängarna och experimenterar mer, samt kanske även vågar sjunga på svenska framöver, så lyssnar jag mer än gärna på nästa platta.