(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Wild Kingdom/ Sound Pollution, betyg: 8]
2004 debuterade den här kaptenen med en fullängdare. Nu som först kommer uppföljaren. Bandet har uppenbarligen haft mycket att göra, men de har definitivt inte slösat bort sin tid.
Det andra albumet är alltför ofta svagt eftersom de flesta band turnerar på debutalbumet och sedan inte hinner skriva ihop riktigt höjdarmaterial till uppföljaren. Captain Murphy har däremot lyckats. Den här plattan rockar nämligen alldeles utsökt, de nya låtarna består av ljuvliga käftsmällar, parfymerade med extremt tydliga 60- och 70-talsinfluenser. Levde vi i en bättre värld borde ett helt knippe av låtarna här hamna på hitlistorna.
Vad har då den här mänskliga kanonkulan till kapten att ge som många andra retroband saknar? Jo, först och främst riktigt bra melodier, starka refränger som biter sig fast, ett sug och sväng i kompet som verkligen rockar, schyssta texter som inte känns påklistrade, ett genomgående bra framförande av alla inblandade, samt en massa kul detaljer i låtarna som gör att man koncentrerar sig lite extra. Dessutom är materialet ovanligt varierat för att vara en modern rockplatta av den här typen. Allt är inte hundra % på Human Cannonball, men av tio spår är åtminstone sju hits i min rock n roll-störda skalle. Captain Murphy ger mig ännu en anledning att vara stolt över att vara Stockholmare.