DJ Hell – Misch Masch

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Gustaf Molin)

[album, , betyg: 7]

När en samlingsskiva inleder med Dopplereffekt vet man att man är i bra sällskap. Deras låt 'Z-boson' är en väldigt vacker electrolåt i bästa Tangerine Dream-stil. Det är med den låten som Helmut Josef Geier a.k.a. DJ Hell inleder sin senaste dubbelcd.

DJ Hell har arbetat som DJ sedan slutet av 70-talet och är nu större än någonsin. Hans remixplatta Electronicbody-Housemusic från 2002 är fortfarande en av de bästa remixskivorna som går att få ta på. Med sin ständiga drift att förena synt, techno och house har Hell nyanserat hela den elektroniska musiken. Om ni har hört hans soloskiva NY Muscle så förstår ni vad jag syftar på.

Misch Masch skulle förmodligen hålla rakt igenom på dansgolvet, men för den personliga lyssnaren så ger den möjligtvis en skevare bild. Blandningen i sig är det inget fel på, men låtvalen kan ibland ifrågasättas. Det handlar mestadels om detroit-techno, electro och house. Vi kastas emellan nykomlingar som Gavin Herlihy och Sebastien San via mer välkända inom kretsen som Huntemann (briljant) och Robert Hood till storheter som Fischerspooner, Dave Clarke, Laurent Garnier och Pet Shop Boys. Lägg till en väldigt lustig och grym remix på Grace Jones låt ’I’ve seen that face before’ och DJ Hell besätter sin storhet.

Den första skivan är något ojämn, men väldigt bra rakt igenom (speciellt ur dansgolvssynpunkt) och skiva nummer två är helt jävla briljant. Där visar Hell sin bästa sida. Fräsch, monoton och vacker electro som får mig att jubla. Han tar till och med den gamla hardcorelåten Dominator (av Human Resource) och gör den till en fantastisk techhouse-pärla. Och med West End Girls visar han att en av världens bästa låtar fortfarande är galet aktuell och fräsch.
Slutbetyget blir väldigt högt.
Jag tycker mycket om detta.