(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[ep, ia!/ V2, betyg: 7]
Don´t Be A Stranger ägnar sig på Ho Ho åt relativt stillsam pop med singersongwriter-känsla. Framförandet är mjukt, lekfullt och lättsinnigt i “No surprise”, mer allvarligt i “Yellow moon” och med en inte helt uttalad romantisk 60-talsatmosfär i “Perfect problem”.
Musiken flyter fram, till synes tämligen lättvindlig och behaglig. Den kvinnliga sången är fin och texterna relationsbaserade. Ho Ho är således en trevlig liten ep att lyssna till när stillheten lagt sig, och allt annat än en platta för festen eller rockklubben.
Don´t Be A Stranger fungerar säkert bäst under ordnade former och inför en sittande publik som lyssnar koncentrerat, men i slutet av “Yellow moon” kommer distade gitarrer in och tjuter, vilket ger en fingervisning om att allting kanske inte är så lugnt och tryggt under den mjuka och vänliga ytan trots allt. Don´t Be A Stranger blir intressanta att följa framöver.