Wolf Eyes – Human Animal

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Sub Pop Records, betyg: 2]

Accelerator The Big One år 2005. På Fylkingens scen stod Wolf Eyes och förde oväsen på en öronbedövande volym. Resultatet blev att de flesta lämnade lokalen, inklusive undertecknad. Ska jag få tinnitus ska det åtminstone vara på grund av bra och givande musik.
Detroit är sedan decennier känt för sina hårda akter. Legender som Iggy Pop & The Stooges, Ted Nugent, MC5, Bob Seger, Mitch Ryder, Alice Cooper, Brownsville Station och Grand Funk Railroad kommer alla ifrån The Motor City. Det var där George Clinton startade p-funken och Tamla Motown förändrade 60-talets soulscen. Staden ansågs tidigare vara den våldsammaste i USA, vilket kan förklara den hårda tonkonsten, men något brutalare i musikväg än Noise-bandet Wolf Eyes vete tusan om Detroit fött fram. Övriga nämnda hade ju faktiskt melodier också, vilket inte Wolf Eyes ens försöker att uppbåda. Den här trion tycks vara nöjd med att framföra de fulaste ljud de kan på högsta volym och det sprakar, brakar, skriker, skär och låter fan mest hela tiden. Rytmer förekommer emellanåt, likaså någon form av texter, men inte gör det mig gladare. Om välvilliga kulturkritiker tycker att Human Animal är en fascinerande, givande eller konstnärlig platta så får de göra det. Men ärligt talat så tror jag att de ljuger om de påstår att de lyssnar på den här plattan i någon större utsträckning. Själv blir jag inte ens provocerad av skräpet.