Skinny Puppy – Mythmaker

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Gustaf Molin)

[album, Synthetic Symphony, betyg: 10]

Att Skinny Puppy tillhör eliten av alternativa elektroniska band, det skriver nog de flesta under på. I och med deras comeback 2004 med plattan ’The Greater Wrong of the Right’ så är de nu större än de någonsin drömt att vara. Och Skinny Puppy kommer alltid att vara Skinny Puppy, även om Dwayne inte är med dem längre (han avled 1995 av en överdos heroin).

Jag tycker väldigt mycket om ’The Greater Wrong of the Right’, det är en skiva som trots sina små skavanker står sig ovanligt bra mot konkurrensen ifrån många nya intressanta band. Men det är med ’Mythmaker’ som de är tillbaka på den nivå där det en gång slutade.
Även om det kända soundet är borta så utforskar de nu ljudterritorier som aldrig förr. Det välkända soundet tillhörde till en stor del Dwayne och utan honom nu så kommer säkert kritik riktas mot Skinny, helt oberättigat enligt mig.

Skivan öppnas med ’magnifishit’, en låt som sätter upp ribban rätt bra men den är dock precis som med öppningslåten på ’The Greater Wrong of the Right’ (I’mmortal) den svagaste länken på plattan.
Jag vågar påstå att de resterande 9 låtarna är mästerverk. Rena mästerverk ut i fingertopparna.

cEvin kEy målar upp varenda spår med helt kompromisslösa ljudbilder. Det känns som att mästaren tagit lärdom av sina elever. Jag kan höra inspirationer från både Aphex Twin och Boards of Canada som gammal Detroittechno och modern electro.
I låtar som ’daL’ och haZe’ låter han ambienten ta överhanden och klistrar in melodier som jag förmodligen aldrig kommer att glömma för att senare på skivan starta igång kaosmaskinerna där han drar på fullt ös med Ogres underbara stämma, som både klipps och klistras in i flera kombinationer av sångteknik.
Jag vill ställa mig upp och vråla för hela världen över hur mycket jag älskar Ogres rap. Hela hans inställning penetrerar varenda låt med sådan kärlek och lust. Det är en sexuell upplevelse att lyssna på honom.

Detta är ett mästerverk, men det räcker inte med att enbart påstå det, det är för svagt.
Detta är en höjdpunkt för hela musikscenen, en skiva att ta lärdom av. Den visar varför mästare alltid kan lite mer än andra.

Det är en skiva ni ska äga, det är ett krav på er som musikälskare. Så enkelt är det bara.