Saturday , October 12 2024

Raymond & Maria – Hur mycket jag än tar finns alltid lite kvar

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Tobias Pettersson)

[ep, Warner, betyg: 1]

En tradig akustisk gitarr öppnar fyraspårs-EP:n och jag tänker “Hej – Björn Rosenström!”.
Snart visar det sig dock att det är Raymond & Maria, nyproggbandet som sjöng om den där förbannade tröjan för några år sedan, som jag lyssnar på. Så helt fel ute var jag ju inte, dom stinker ungefär lika illa.
Ska inte hacka för mycket utan koncentrera mig på det som stör mest: den monotona kvinnliga sången. Till och med Stefan Edberg skulle skämmas över en röst som är så uttryckslös och känslokall. Som hjärtkurvan på en nyss avliden. Det är sången som drar ner Raymond & Maria från ett halvtaskigt band till katastrof.
Man hör inte texten, och kan än mindre urskilja några nyanser i känsloläge eller temperament. Sången bara maler på, rakt fram i ett livlöst tonfall. “Dra ur sladden”, tänker jag. “Det finns ändå inget hopp, personen är ju redan död”.

Om Webbmaster

Kolla även

Red Sleeping Beauty – “Could Have Been Me”

Vad sägs om ett möte mellan nittiotalets Pet Shop Boys och fantastiska Saint Etienne. Ungefär …