(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[ep, RadioPark Production, betyg: 5]
Det uppvikbara omslaget till den här femspårs ep´n är jäkligt snyggt och läckert. Innehållet är inte heller tokigt, men musiken lever tyvärr inte upp till konvolutet. DiEcco lirar modern mainstream-pop med svenska texter och en vemodig atmosfär, medan omslaget lurar en att tro att innehållet ska vara mer spännande än det är.
Det betyder inte att DiEcco är dåliga, men jag har jag svårt för att finna någon större personlighet i gruppens uttryck och vad herrarna sysslar med lämnar mig något oberörd periodvis. Enligt pressreleasen faller tjejer för Thimmie Englunds relationsbaserade texter och kanske är det så enkelt att min könstillhörighet gör att jag inte kan få samma kick, men som jag uppfattar lyriken är den något av en standardvara. Inte värdelös, inte heller fascinerande, men fullt fungerande till musiken. Dock är det alltid trevligt med grupper som sjunger på sitt eget modersmål så det ska DiEcco ha respekt för.
Sedan skulle jag personligen önska att bandet tog ut svängarna i större utsträckning. Det låter lite för mycket som att de medvetet inriktar sig på radiospelningar, istället för att låta instrumenten ta med dem ut på den seglats som de var ämnade för. Men vem vet, det kanske kommer framöver? Detta är trots allt en debutplatta och som sådan helt okay.