(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Kalmisto Production/Firebox, betyg: 6]
Mirzadeh från Finland gillar corpsepaint, dödskallar, svarta kläder, texter om förhistoriska tider, underliga artistnamn och metal med melodier. Inget av detta är särskilt ovanligt inom den hårda rocken och med frontmannens Miroxs väsande röst som budbärare av lyriken försvårar man ytterligare för lyssnaren att höra vad han egentligen har att säga. Men det känns inte så väsentligt och möjligtvis finns det ett texthäfte i icke-promoutgåvan.
Mirzadehs dark metal med inslag av såväl döds, goth och spår av folkmusik, är för övrigt rätt så lättillgänglig och enkel att ta till sig. På så vis låter musiken nästan medvetet kommersiell i sin framtoning. Melodierna är tydliga och snygga, mycket tack vare bandets keyboardist och med en ballad som “Witness of moonlight mystery” i bagaget, framstår inte Mirzadeh som varken farligare eller mer kontroversiella än till exempel Bon Jovi.
Musikaliskt tycker jag att det mesta fungerar på The Creatures Of Loviatar, om man bara tar plattan för vad den är, men den väsande sångrösten blir fruktansvärt enformig i längden. Det slår mig upprepade gånger hur mycket bättre detta alster kunde ha blivit med en icke growlande sångare vid miken. Men så är ofta fallet och jag förmodar att det bara är att gilla läget. Hur som haver är The Creatures Of Loviatar en trevlig cd, tack vare melodirikedomen.