Friska Viljor – Bravo

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Tobias Pettersson)

[album, Sony BMG, betyg: 6]

Hade hört och läst en hel del gott om Friska Viljor innan jag fick debutskivan i min hand. Vad jag inte hade fattat var att bandet lirade tivolipop på engelska.
Och det är ju faktiskt rätt märkligt – heter man Friska Viljor ska man inte sjunga på engelska, man ska komma från norrland, lira folkrock och definitivt sjunga på svenska.
Språkvalet är ändå inte det enda som förbryllar när, typ, Marit Bergmans kompband startar eget. Den första frågan jag ställer mig när jag hör bandet är: har vi inte redan ett The Plan? För det är ju så Friska Viljor låter. Exakt. Ljudbild, melodibyggnad, produktion, arrangemang och inte minst den falsettspröda sången är The Plan rakt av. Åtminstone i öppningslåten “Shotgun sister”.
Nu gillar jag The Plan, men tycker ändå att det räcker med ett sånt band.
I ärlighetens namn ska sägas att hela skivan inte låter likadant, att Friska Viljor sedemera breddar sig, rockar till det, varierar sig. Men tivoli-indien och The Plan finns hela tiden där, inte minst i sången som förmodligen ska vara personlig och känslig men som, ju mer jag hör av den, bara väcker irritation. I “I gave my life” vill jag bara strypa den kraxande dåren.
Friska Viljor har helt klart bra låtar, tyvärr förtas det en smula av den hela tiden påtagliga känslan av att gruppen bara är ett plagiat.