Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, EMI, betyg: 6]
Kunde man få till en kombination av Electric Light Orchestra, Suede och Beach Boys skulle det kanske låta något i stil med The Sleepy Jackson – eller Luke Steele som australiensaren bakom musiken egentligen heter.
Det här är alltså inget för den som vill ha sin pop avskalad och naken. Å andra sidan är musiken inte heller bombastisk, utan väl avvägd och med ett lyxigt sound, lite som det gayigt utformade konvolutet som cd-skivan vilar i när den inte spelas. Och spelas bör den. Helst ofta, för låtarna sätter sig inte omedelbart, men däremot har många av dem en förmåga att växa. Det mjuka soundet med sina stråkar, blås och kvinnokörer är lounge-aktigt tilltalande. Resultatet blir en trevlig, lättsam sommarbris av ljud som svalkar huden och blåser håret sensuellt bakåt, medan en lycklig och lekfull känsla pirrar popigt i kroppen. Samtidigt är melankolin aldrig långt borta ifrån skönheten, så någon glättig historia handlar det inte om.
The Sleepy Jacksons andra album har en mängd fina melodier som skänker behagligt lugn och fyller rummet om man drar upp volymen. Dessutom har Steele en något androgyn och bräcklig stämma som sitter fint, men som sällan utmärker sig. Den här cd´n är således inget mästerverk, men definitivt en njutbar upplevelse som bör tilltala många.
