NFD – Dead Pool Rising

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Jungle Records/Sound Pollution, betyg: 0]

Så är äntligen NFD´s andra fullängdare här och alla gothbarn lämnar sina kryptor och smyger ner till skivaffärerna för att investera. Det gör de rätt i. Singelspåret “Light my way” inleder albumet och därefter exponeras ytterligare åtta sinnesbilder ifrån bandmedlemmarnas svartmålade sängkamrar. Vi pratar alltså, återigen, Fields Of The Nephilim, Sisters Of Mercy och The Mission-goth. Vi pratar också variation, melodier och ett flertal starka refränger. Några nya vinklingar har inte tagits. Det är fortfarande malande, mörkt och majestätiskt, som soundtracket till en bättre vampyrrulle, men frågan är om inte Dead Pool Rising dessutom är ett bättre album än lyckade debuten No Love Lost. Skillnaderna är inte milsvida, men någonstans känns det som att NFD har fått ihop en starkare samling låtar den här gången och att dessa når fram på ett bättre sätt. Lyssna på tungstompiga “Black sun”, avslutande avgrundsballaden “Dead pool”, läckra “My possession”, drivet i “Caged” och romantiska “One moment between us”. Inte illa pissat av ett band vars hörntänder växer ut över underläpparna som välslipade sågblad. Gothrocken må ha tagit ett flertal omvägar sedan 80-talet och blivit till en labyrint av kvasi-genres, men NFD visar att det är ursprungsvarianten som är den ultimata formen för svärtans svart- och vitsminkade arméer av levande döda.