Rentokiller – Vigil

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[ep, Monument Records, betyg: 0]

Rentokiller gör introvert, stökig och kaotisk hardcore med gallskrikande sångare och ilskna musiker. I 99% av 100 kan jag leva utan sådant. Inte för att jag har något emot aggressiv musik – tvärtom – men det finns intressantare uttryck för ilska och frustration, som jag ser det. Hur kommer det sig då att Rentokiller får ett så pass högt betyg? Jo, i motsats till många andra hardcoreband lyckas Rentokiller på de cirka 20 minuter som Vigil varar, att blanda in både den ena och andra influensen i smältdegeln. Inte minst jazz. Bandet hittar stunder där de bara ger sig hän och låter det svänga och när man tror att öronen snart ska börja blöda så lugnar bandet ner sig, ger utrymme för partier som delvis ger trumhinnorna vila, men som också får musiken att kännas variationsrik istället för enformigt och oavbrutet skitförbannad. Sedan kan jag någonstans tycka att det är lite slöseri med musikaliskt kunnande att ägna sig åt det här periodvis rätt jobbiga stuket, som bara en mindre publik har intresse av, istället för att finna mer njutbara och kommersiellt gångbara uttryck. Men det avgörandet får stå för musikanterna själva. Jag kommer inte att lyssna på Vigil särskilt ofta framöver, men skulle ett plötsligt hardcore-sug komma över mig så ligger Rentokiller bättre till än många av sina kollegor. Och avslutande, raka rockrökaren “From chaos to everything” är helt enkelt plattans bästa låt, enligt min smak.